Gillar inte känslan när oron kryper fram...

Att oroa sig över en liten bebis är nog det värsta som finns. Blir gråtfärdig bara jag tänker på det.

Håller alla tummar och tår och hoppas att det vänder snart.

Jag är så himla känslig och bara tanken på att något skulle gå fel gör att det kommer tårar.

Klart det blir bra, men han är ju så liten. Liten och perfekt.



Har varit en riktigt seg dag med många tupplurar, halvsur Elis och väääldigt trött mamma. Pappan ska på bio och Elis vilar en stund.
Vädret är under ALL kritik och tänkte idag "Den här ska jag ta fram när det blir sommar" Jahopp... Sommaren, var ÄR du?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0