19 dagar kvar...
Känner mig spattig och ostrukturerad och orkar inte ta tag i det sista jag behöver göra innan jag tänker ägna mig åt väntan.
Är irriterad på både A kassa och Försäkringskassa och önskar att jag bara hade fortsatt att jobba som normala människor gör. Hade sparat många tårar och extraarbete.
Fast å andra sidan grät jag varje gång jag kom hem från jobbet, så jag kanske inte kan tänka så heller. Jag HATADE verkligen mitt senaste jobb. Jag beundrar de som vill jobba med det, men jag tyckte det sög, kände mig instängd, underpresterande och blev ledsen och mådde dåligt av hur folk betedde sig. Kommer ihåg när jag bestämde mig att här stannar inte jag: När jag tagit cirka 200 samtal på en dag, suttit oavbrutet och tjafsat med folk i telefon och någon säger till mig att han ska komma hem till mig och våldta och döda mig. Det är självklart att det bara var något han sa, men MAN SÄGER INTE SÅ!
Det är sjukt hur snabbt det bröt ner mig totalt. Jag var redan nedbruten från jobbet innan mitt sista, men där kunde jag ändå se en mening med att utföra mina arbetsuppgifter. Jag gjorde ett bra jobb där, och gjorde kunderna glada. Oftast...
Vi får se hur det blir efter mammaledighet. Min förhoppning och önskan är att jag kanske, kanske kan jobba lite någonstans nästa sommar. Vet att jag snart kommer ha något fantastiskt att pyssla med här hemma om dagarna, men jag saknar att ha kollegor och något att göra på dagarna. Saknar naturligtvis pengar också, slippa vara beroende av någon annans snälla hjälp.
Frejpan ska jobba natt inatt och jag ska sy tre babyfiltar och en tavla. Är mer strukturerad när jag är ensam, så tänkte sitta uppe och göra det ikväll och i natt. Kan ta sovmorgon imorgon, jag brukar ändå inte somna ordentligt förrän 3 snåret på morgonen, så varför inte ta sig i kragen och göra sina måsten.
Måsten:
Packa någon form av BB väska
Kopiera papper och skicka argsint brev till a kassan och hoppas på det bästa
Städa lite
Uggle och älgtillverkning
Organisering av en garderob så att bebis har någonstans att få ha sina söta små kläder
Mmm... När jag skriver ner det så var det kanske inte lika mycket saker som jag trodde.
Är irriterad på både A kassa och Försäkringskassa och önskar att jag bara hade fortsatt att jobba som normala människor gör. Hade sparat många tårar och extraarbete.
Fast å andra sidan grät jag varje gång jag kom hem från jobbet, så jag kanske inte kan tänka så heller. Jag HATADE verkligen mitt senaste jobb. Jag beundrar de som vill jobba med det, men jag tyckte det sög, kände mig instängd, underpresterande och blev ledsen och mådde dåligt av hur folk betedde sig. Kommer ihåg när jag bestämde mig att här stannar inte jag: När jag tagit cirka 200 samtal på en dag, suttit oavbrutet och tjafsat med folk i telefon och någon säger till mig att han ska komma hem till mig och våldta och döda mig. Det är självklart att det bara var något han sa, men MAN SÄGER INTE SÅ!
Det är sjukt hur snabbt det bröt ner mig totalt. Jag var redan nedbruten från jobbet innan mitt sista, men där kunde jag ändå se en mening med att utföra mina arbetsuppgifter. Jag gjorde ett bra jobb där, och gjorde kunderna glada. Oftast...
Vi får se hur det blir efter mammaledighet. Min förhoppning och önskan är att jag kanske, kanske kan jobba lite någonstans nästa sommar. Vet att jag snart kommer ha något fantastiskt att pyssla med här hemma om dagarna, men jag saknar att ha kollegor och något att göra på dagarna. Saknar naturligtvis pengar också, slippa vara beroende av någon annans snälla hjälp.
Frejpan ska jobba natt inatt och jag ska sy tre babyfiltar och en tavla. Är mer strukturerad när jag är ensam, så tänkte sitta uppe och göra det ikväll och i natt. Kan ta sovmorgon imorgon, jag brukar ändå inte somna ordentligt förrän 3 snåret på morgonen, så varför inte ta sig i kragen och göra sina måsten.
Måsten:
Packa någon form av BB väska
Kopiera papper och skicka argsint brev till a kassan och hoppas på det bästa
Städa lite
Uggle och älgtillverkning
Organisering av en garderob så att bebis har någonstans att få ha sina söta små kläder
Mmm... När jag skriver ner det så var det kanske inte lika mycket saker som jag trodde.
Kommentarer
Trackback
