7 timmar sömn...

Nästan i vatje fall.Inte i sträck men ändå. Känner mig nästan utvilad.

Idag blir det middag hos min morbror och moster. Där finns det många som vill umgås med Elis. Hoppas hans mage samarbetar. Det var jobbigt ett par timmar i natt, mer skrik än någonsin i hans liv, men ändå tröstbart. Tack för det, tycker så synd om honom när det gör ont!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0